+ ett minne för livet.

Hur kan jag ha missat att skriva om den största händelsen i hela mitt liv? 

Som alla mina närmaste vet så är jag madly deeply in love with Slipknot. Dom är en stor del av mitt liv och det som hände mig den 11/2 var helt jävla underbar! Kan börja med att säga att när jag fyllde år så fick jag biljetter till deras konsert, men det var inte vanliga biljetter. Jag fick meet&greet biljetter! Jag fick träffa dom, face to face, prata med dom, krama dom och fick saker signerade! Och det bästa av allt så fick jag dela den här händelsen tillsammans med min bror Eskil och Johan. Dom jag fick träffa var: Chris, Shawn, Sid, James & Corey. Mina största idoler, mina förebilder. Dom har gjort en sån stor påverkan i mitt liv som jag inte trodde att något band någonsin kunde göra. När jag träffade dom så fick jag inte fram ett ord, jag snubblade på ord, sa fel, men allting var ändå så helt underbart så det är sjukt! 

Corey kom fram till mig, sa: "Hi darling" sen kollade han på mig igen och sa "you're not gonna cry are you?" - alltså åh! Jag började nästan gråta, jag svimmade nästan. Men sen fick jag krama honom och då släppte allting, alla problem, all smärta, verkligen allting! Jag fanns bara där och då, i en bubbla där bara jag och Corey fanns. Jag borrade ner mitt ansikte i hans famn och sen släppte. Det gick inte att radera leendet på mina läppar den dagen, inget kunde göra mig illa. Även fast jag nästan klämdes ihjäl mot kravallen så gjorde det ingenting. Sen fick jag krama Shawn och James också, och James tog mig på rumpan. Under konserten så "fångade" jag ett plektrum från James, och vakterna var helt underbara som verkligen brydde sig och tog hand om mig. Jag bad en vakt att inte bära över mig ifall han såg att jag hade ont, och han lyssnade även fast jag såg flera gånger att han ville ta över mig. Så stor eloge till vakterna som jobbade där. Hade jag kunnat så hade jag gett dom alla en kram. Men jag kanske ska lägga in en dagens ros till dom? Det var i alla fall det jag ville säga, det är svårt att få med allting i ett inlägg. Jag pratar hellre om det i verkligheten så folk kan se att det var äkta och att jag mådde bäst.

xoxo, true maggot for life ❤️


+ pain is just temporary

Ja vad ska man skriva idag då. Legat hemma med mensvärk från helvetet hela dagen, så har inte blivit att jag städat som jag hade tänkt göra. Har också varit sjuk sen i fredags och rösten försvinner lite till och från. Helgen har för övrigt varit helt okej, var en sväng på tatueringsmässan med Bianca lördag och söndag. Såg många bra tatuerare, och såg även Elegyellems show äntligen! Fick även prata med min favorit tatuerare i Sverige, Jacob Pedersen som har sin studio Crookedmoon i Helsingborg. Ska spara ihop pengar och sen åka ner och få en egen version av den morbida sjuksköterskan som han gjorde i programmet Ink Master. Det kommer gå åt ett par tusen, men det är de värt. 
För övrigt så är det Valborg imorgon, och den ska jag spendera med Kapten och söta Emma. Lois jobbar stängning så kan inte fira med henne och det är lite tråkigt. Men vi tar nog igen det i helgen då vi förmodligen ska på Barkarby träffen. 

Men ska nog avrunda det här, för jag insåg att det vart väldigt mycket nu. Ska kolla klart på Ex on the beach sen lägga mig och kolla lite Ghost whisperer innan det är dags att stänga dom blå. 

xoxo, maggot ❤️

+ something has to give and something has to break

Ska väll försöka mig på att skriva några rader som jag utlovade i mitt förra inlägg. Har varit så mycket tankar som flugit omkring i mitt huvud och dom senaste veckorna har varit rent utsagt kaotiska. Förra veckan var jag i Stockholm hela veckan, och till en början så var det kul. Men sen eskalerade det bara till det värre, och dramat verkar ha följt mig hem hit till Norrköping. Jag kan inte sammanfatta allt som hände i ett inlägg och det tänker jag inte göra heller för det hände lite allt möjligt. 

Livet har i alla fall flutit på sen senast jag skrev för ett år sen, men jag vet inte om jag ska tycka att det flutit på på ett positivt sätt eller negativt. Varit mycket skratt och tårar. Har i alla fall hittat en sak som jag verkligen tycker om att göra, och det är kryssningarna som jag börjat åka på. Min första var i september och den går inte att beskriva, min andra var i november och den är svårare att beskriva (mest för att jag kanske inte kommer ihåg så mycket, vilt festande!) och den tredje likaså. Jag har fått möjligheten att träffa så mycket underbart folk på dom här kryssningarna och det är jag evigt tacksam för. En del är verkligen livslånga vänskaper, hoppas jag. Och på min första kryssning så fick jag träffa min älskade bebis igen efter att vi varken pratat eller träffats på minst sex år. Jag kan väll tycka att det var allt för det här inlägget, ska bli bättre på att skriva men kan inte lova att det blir roliga inlägg då jag inte mått så bra den senaste tiden, men jag ska försöka! 

xoxo, maggot ❤️

Elmia 2015

Var på Elmia för första gången i fredags, & det var absolut inte sista gången heller. Ska inte skriva så mycket då inlägget blir långt i alla fall. Men att åka & se så mycket snygga bilar, motorcyklar & lastbilar m.m på ett och samma ställe är något jag tycker alla ska få bevittna någon gång i livet. Så här kommer några få av många bilder som jag tog den korta tiden vi var där.
xoxo, Maggot.