+ att fela är väll mänskligt?
Ni vet när man har så mycket som man vill säga men får ingenting sagt? När man känner sig tom så man vet inte om man är pigg eller trött, glad eller ledsen? Så känner jag just nu när jag sitter i mitt lilla köksfönster och röker och bara tänker på allting som jag har gjort, om det gjort någon skillnad på hur jag lever idag. Varje gång jag tänker på vad jag har gjort i livet så har det bara känts som att jag står och trampar på samma ställe hela tiden. Det är fel att jämföra sig med andra, men när jag kollar på alla mina vänner så ser jag hur mycket dom har vuxit i sig själva, lyckats i livet, skaffat barn och en del har till och med gift sig. Men här sitter jag i min lilla etta, samma lägenhet som jag har haft i 6 år. Många minnen finns innanför dom här väggarna, men ibland tänker jag bara på om allting verkligen varit värt det. Det är såna tankar som ibland flyger omkring i mitt huvud när klockans slagit 2 på natten och jag fortfarande ligger vaken och lyssnar på tystnaden som ibland blir. Förr kunde jag lägga mig och lyssna på musik och sen må bra igen, men nu går det inte längre. För allting känns så himla värdelöst.
