+ ett minne för livet.

Hur kan jag ha missat att skriva om den största händelsen i hela mitt liv? 

Som alla mina närmaste vet så är jag madly deeply in love with Slipknot. Dom är en stor del av mitt liv och det som hände mig den 11/2 var helt jävla underbar! Kan börja med att säga att när jag fyllde år så fick jag biljetter till deras konsert, men det var inte vanliga biljetter. Jag fick meet&greet biljetter! Jag fick träffa dom, face to face, prata med dom, krama dom och fick saker signerade! Och det bästa av allt så fick jag dela den här händelsen tillsammans med min bror Eskil och Johan. Dom jag fick träffa var: Chris, Shawn, Sid, James & Corey. Mina största idoler, mina förebilder. Dom har gjort en sån stor påverkan i mitt liv som jag inte trodde att något band någonsin kunde göra. När jag träffade dom så fick jag inte fram ett ord, jag snubblade på ord, sa fel, men allting var ändå så helt underbart så det är sjukt! 

Corey kom fram till mig, sa: "Hi darling" sen kollade han på mig igen och sa "you're not gonna cry are you?" - alltså åh! Jag började nästan gråta, jag svimmade nästan. Men sen fick jag krama honom och då släppte allting, alla problem, all smärta, verkligen allting! Jag fanns bara där och då, i en bubbla där bara jag och Corey fanns. Jag borrade ner mitt ansikte i hans famn och sen släppte. Det gick inte att radera leendet på mina läppar den dagen, inget kunde göra mig illa. Även fast jag nästan klämdes ihjäl mot kravallen så gjorde det ingenting. Sen fick jag krama Shawn och James också, och James tog mig på rumpan. Under konserten så "fångade" jag ett plektrum från James, och vakterna var helt underbara som verkligen brydde sig och tog hand om mig. Jag bad en vakt att inte bära över mig ifall han såg att jag hade ont, och han lyssnade även fast jag såg flera gånger att han ville ta över mig. Så stor eloge till vakterna som jobbade där. Hade jag kunnat så hade jag gett dom alla en kram. Men jag kanske ska lägga in en dagens ros till dom? Det var i alla fall det jag ville säga, det är svårt att få med allting i ett inlägg. Jag pratar hellre om det i verkligheten så folk kan se att det var äkta och att jag mådde bäst.

xoxo, true maggot for life ❤️


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback