+ what are friends for.
Varför bryr jag mig ens? När ingen vill ha ens hjälp trots att man erbjuder den, varför står jag kvar och väntar på något som jag vet aldrig kommer hända? Jag har hjälpt så många, lagt mina egna problem åt sidan, för jag bryr mig om dom och vill att dom ska må bra. Men den som mår dåligt i slutändan är alltid jag, men varför fortsätter jag göra samma sak igen? Att fela är mänskligt, men att göra det flera ggr om är inte bra. Jag måste lära mig att sätta mig själv i första rummet, men vart ska man börja? Att hjälpa folk är det jag lever för, att se någon annan må bra gör mig glad. Jag anser att vänner ska finnas för varandra, oavset vad man har för relation, och att man ska ta hjälp av dom som finns runt om en när man har det svårt. Dock från min sida så blir det väldigt dubbelmoral när jag säger sånt, för jag tar sällan hjälp. Men jag försöker så gott jag kan, men med min bakgrund av kuratorer och bup så är det väldigt svårt för mig att öppna upp mig och prata ut med folk. Jag pratar inte ens ut om en del saker med min mamma, vilket jag kanske borde göra oftare, men sån är jag. Och jag vet att en del är precis likadana, men när man erbjuder sig att lyssna så borde man tänka om och se att personen verkligen bryr sig och vill att man ska må bra.
Det här vart ett snyftinlägg, men jag kände bara för att skriva av mig. Och jag vet att ingen kommer ändå att läsa det här. Det är då man kanske ska köpa en dagbok istället för att belasta internet.
xoxo, maggot. ❤️
Kommentarer
Trackback