uwetsiageya

Det är lite smått sjukt hur mycket man kan sakna en person. På tolvslaget tänkte jag på alla dom änglar som lämnat våran jord och hur mycket jag saknar dom änglar som fanns vid min sida. Jag sände både en och tio tankar till allas familjer och önskar att sorg var något man aldrig ska behöva känna och att något som döden aldrig fanns. Bild fragment från begravningar spelas upp i mitt huvud, att se någon ta farväl av en förälder eller av ett barn gör verkligen ont i hjärtat. Att se hur älskad personen verkligen var och fortfarande är, gör ännu ondare, jag trodde aldrig att sån smärta skulle orsaka mig eller min familj. Men jag antar att även det drabbar dom bästa människorna. 

Innan jag stänger mina blå för den här kvällen vill jag bara återigen sända en tanke till alla familjer där ute som förlorat någon nära. Glöm aldrig att det är såna här tider som för oss närmare och visar vilka som är värdiga en plats i ditt liv, även fast det inte ska behövas något tragiskt som döden för att få oss att inse det. 

Och till mina änglar där uppe,