Aldrig någon mera god natts sömn

Då har man slutat och sovit då, så det är bara att pimpla kaffe varje natt nu. För efter det som hände i natt, så bara vägrar jag sova, ensam i alla fall. Men det är inte säkert att det blir bra om jag sover tillsammans med någon heller. Det återstår ju bara att se, men jag hoppas i alla fall att jag kommer kunna få någon blund någon natt. Men på fredag och lördag vet jag i alla fall att jag kommer sova gott, det hoppas jag i alla fall. Annars så tänker jag verkligen ALDRIG sova igen. Och ni kanske vill veta vad som hänt? Jo det är såhär att jag drömde en mardröm i natt som verkligen fick mig att tro att jag var död på riktigt eftersom att jag aldrig vaknade.

Drömmen (från det jag kommer ihåg):
Jag är på en åker med solljus, fåglar som kvittrar och fjärilar som flyger omkring. Men helt plötsligt förvandlas allt till en grå grön ton och jag börjar springa som aldrig förr. Och jag springer efter människor, tar i el stängsel utan att få stötar och mitt ansikte är horribelt. Men det är min kropp som blir så, psyket är fortfarande jag. Så jag försöker skrika men det går inte får bara ut dova skrik som är täckta av luft. Helt plötsligt vaknar jag i mitt rum i Vingåker, jag hade drömt. Går in till mamma och janne och gråter blod. Säger att jag haft en mardröm och frågar om jag får sova inne hos dom. Och dom gör plats åt mig. Helt plötsligt försvinner janne, och kommer tillbaka igen och säger att jag kan sova i min egen säng igen, att det inte är någon där. Men jag vägrar, mamma vaknar, dom går ut ur rummet som blir till en balkong där utsikten är att man bara ser svarta skepnader på höga gungor som har röda ögon och försvinner, så fort Jag kollar på dom. Jag försöker skrika på mamma, men åter igen kommer det dova skriket och mamma och janne blir till monster som försöker döda mig. River janne i ansiktet och han börjar blöda något fruktansvärt, jag hade fått sylvassa naglar. Jag hör mig själv skrika och slår omkring mig och försöker hitta mamma, men hittar henne inte. Istället ser jag en skugga med röda ögon och ett stort svärd som kommer mot mig i rusande fart men missar första hugget, jag börjar skrika och skrika. Sen träffar svärdet mig och jag dör, och då börjar min hjärna fatta att det är dags att vakna till verkligheten. 

Jag vaknade helt enkelt av mitt eget skrik, och jag har skrikit under hela drömmer så nu är jag hes. Jag vaknade också i panik och visste inte vart jag var, till en början, tills mitt minne klarnade till. Och i samma stund som jag vaknade började jag stört gråta, och grät ända tills jag hittade någon som var vaken. Och det var min underbara vän Kimon. Men nu är det såhär (som jag skrev ovan) att jag tänker aldrig mera sova ensam. Så dom nätter jag är ensam så sover jag inte en enda minut. Det som krävs för att jag ska sova, är att jag får sömntabletter utskrivna annars tänker jag banne mig inte sova. Och den drömmen, har gjort min mörker rädsla ännu värre nu!

Tack för mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback