uwetsiageya

Nu är jag igång och skriver igen efter två dagars paus, har inte kunnat sluta tänka på konserten i lördags. Så jävla asuum var det! Sen har jag en sak jag har svårt att förstå, att Julian är borta. Det är sjukt hur lång tid det tar för mig att verkligen fatta det. Men som Felicia sa, det kanske tar längre tid för att jag aldrig fick chansen att riktigt lära känna honom. Önskar jag hade hittat hans facebook lite tidiagare. Men nu när han ser mig där uppifrån så tror jag inte han vill jag ska sörja för hårt. Utan komma ihåg honom som den person han var, och det lilla minnet han och jag har från metaltown och vara glad över det. Men Julian, om du verkligen ser mig där uppifrån och kanske till och med hör mina tankar så ska du veta att jag alltid älskat dig min vän. Fick aldrig chansen att säga det. Önskar vi bara kunde fått lite mera tid. Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta, där har du en speciell plats och du kommer aldrig försvinna därifrån. Varje gång jag lyssnar på Dir en grey så tänker jag på dig, jag älskar dig<3

Men nog om det sorgliga, sover ensam i natt och det känns lite akward. Men men, har ju råttorna. Fast dom är inte det bästa sällskapet man kan ha. Dom är bara irriterande. Anyways, jag har varit och hämtat min telefon nu. Den vart klar att hämta idag. Fast har fått en liten avsmak för knappar igen, men det kommer nog tillbaka så småningom. Jag har världens underbaraste pojkvän, på tal om telefoner (?). Han är så himla gullig och allt det där. Har svårt att förstå att han är min, och att det är mig han vill ha. Älskar att somna bredvid honom, och vakna upp på samma sätt. Min sötnos är mysigast! Älskar dig Pontus<3